Den 30-åriga yrkeshögskolesektorns ägarstrukturer förändras

Högskoleutbildningen i Finland bygger på två olika aktörer, universiteten och yrkeshögskolorna. Yrkeshögskolorna är i allmänhet mångdisciplinära och regionala högskolor, vars verksamhet har en stark koppling till arbetslivet och den regionala utvecklingen. Kommunerna har lagt vikt vid yrkeshögskolornas lagstadgade uppgift, att bedriva tillämpad forskningsverksamhet och utvecklings- och innovationsverksamhet som främjar den regionala utvecklingen och förnyar näringsstrukturen i regionen. Nu när det sker förändringar i yrkeshögskolornas ägarstruktur är det skäl att kort granska yrkeshögskolornas utveckling, särskilt ur lagstiftnings- och ägarperspektiv. 

Riksdagen godkände för 35 år sedan, i februari 1991, lagen om försök med utbildning på ungdomsstadiet och med yrkeshögskolor (391/1991). Lagen gjorde det möjligt att inrätta temporära yrkeshögskolor. I försöket med yrkeshögskolor ordnades undervisningen för avläggande av yrkeshögskoleexamina i regel av de dåvarande läroanstalter som gav utbildning på institutnivå eller yrkesutbildning på högre nivå.

De första permanenta yrkeshögskolorna inledde sin verksamhet för 30 år sedan

Försöket blev bestående några år senare genom lagen om yrkeshögskoleutbildning (255/1995). Med stöd av lagen kunde tillstånd för en yrkeshögskola beviljas för första gången för de yrkeshögskolor som inledde sin verksamhet i augusti 1996. För 30 år sedan, hösten 1996, inledde nio permanenta yrkeshögskolor sin verksamhet. 

Figur 1: Målen för utformningen av yrkeshögskolestudier och inrättandet av yrkeshögskolor enligt regeringens proposition (319/1994). 

När de sista temporära yrkeshögskolorna blev bestående år 2000 fanns det 31 yrkeshögskolor, men antalet har sedermera minskat till följd av sammanslagningar och nya förändringar. Huvudsyftet med inrättandet av yrkeshögskolorna var att höja utbildningsnivån. Enligt regeringens proposition (RP 319/1994 rd) var avsikten med propositionen att höja nivån på den dåvarande utbildningen på institutnivå och yrkesutbildningen på högre nivå. Ett viktigt mål för kommunerna var också att förbättra yrkesutbildningens regionala effektfullhet.

Genom yrkeshögskolelagen av år 2003 (351/2003) fick yrkeshögskolorna rätt till självstyrelse i fråga om sina inre angelägenheter. Genom den interna självstyrelsen ville man trygga högskolornas oberoende i förhållande till den förvaltande huvudmannen som oftast var en kommun eller en samkommun. Då fanns det 29 yrkeshögskolor inom Undervisningsministeriets förvaltningsområde. Sju av yrkeshögskolorna hade en kommun och elva hade en samkommun som huvudman, medan åtta hade ett aktiebolag och tre hade en stiftelse som huvudman.

Yrkeshögskoleaktiebolag obligatoriska 2015

År 2014 stiftades en helt ny yrkeshögskolelag (932/2014). Enligt lagen kan endast ett aktiebolag som är en självständig juridisk person beviljas tillstånd av statsrådet att verka som yrkeshögskola. Samtidigt överfördes ansvaret för basfinansieringen av yrkeshögskolorna i sin helhet på staten. Tidigare deltog kommunerna enligt invånarantalet i finansieringen av yrkeshögskoleutbildningen, även om de inte hade någon yrkeshögskola i sin budget. 

Förändringen minskade dock inte kommunernas finansieringsansvar totalt sett. Till följd av att finansieringsandelen för yrkeshögskolor ströks blev kommunerna nämligen tvungna att i motsvarande grad stå för en större finansieringsandel per invånare för kommunal basservice och utbildning på andra stadiet. Av det belopp som skulle överföras riktades 36 % till kommunal basservice och 64 % till utbildningen på andra stadiet. Därför läggs till kommunens självfinansieringsandel exempelvis i fråga om gymnasieutbildningen ett belopp på 17,92 €/invånare år 2026.

Yrkeshögskolesektorn har utvecklats under 2000-talet

Enligt regeringens proposition (RP 26/2014 rd) gjorde förändringarna i yrkeshögskolornas förvaltning och finansiering det möjligt för yrkeshögskolorna att fungera mer självständigt. Det var möjligt att bevara den starka kommunala och regionala kopplingen i yrkeshögskolornas verksamhet eftersom kommunala aktörer fortfarande kunde vara ägare till yrkeshögskoleaktiebolag och utöva ägarmakt vid bolagsstämmorna.

Yrkeshögskolesektorn har fortsatt att utvecklas under 2000-talet. Efter sammanslagningar finns det för närvarande 24 yrkeshögskolor, varav 22 är yrkeshögskolor i aktiebolagsform som lyder under Undervisnings- och kulturministeriet. Det finns dessutom två andra yrkeshögskolor i Finland: Högskolan på Åland samt Polisyrkeshögskolan som ligger i Tammerfors och lyder under Inrikesministeriet. De nuvarande yrkeshögskolorna har byggts upp ur sammanlagt cirka 210 läroanstalter på över 80 orter.

Figur 2: Yrkeshögskolorna på kartan enligt högskolans adress, utan högskolans övriga verksamhetsställen. 

Även yrkeshögskolornas ägarstruktur har genomgått förändringar. Under det senaste årtiondet har framför allt högskolekoncerner blivit allt vanligare i och med att universiteten har börjat visa intresse för att äga yrkeshögskolor. Den första nuvarande högskolekoncernen uppstod visst redan år 2008, när Åbo Akademi blev majoritetsägare i Yrkeshögskolan Novia, som uppstod genom en sammanslagning av två yrkeshögskolor. På samma sätt bildades högskolekoncernen i Lappland, Lapin korkeakoulukonserni, när Rovaniemi stad och samkommunen Rovaniemen koulutuskuntayhtymä sålde en del av aktierna i yrkeshögskolan Lapin ammattikorkeakoulu Oy till Lapplands universitet på 2010-talet. 

Tammerfors universitet och Tammerfors tekniska universitet bildade en gemensam stiftelse år 2017. Därefter överlät Tammerfors stad aktieinnehavet i yrkeshögskolan Tampereen ammattikorkeakoulu Oy till den nya stiftelsen Tampereen korkeakoulusäätiö, år 2018. År 2018 köpte också Uleåborgs universitet aktiemajoriteten i yrkeshögskolan Oulun ammattikorkeakoulu Oy. LUT-universitetet blev först ägare till två separata yrkeshögskolor och sedan, år 2020, till den sammanslagna yrkeshögskolan LAB-ammattikorkeakoulu. 

Fler högskolekoncerner har bildats

Vasa universitet och yrkeshögskolan Vaasan ammattikorkeakoulu bildade i fjol en ny högskolekoncern. Vasa stad avstod från sin majoritetsandel i Vaasan ammattikorkeakoulu Oy, varvid universitetets ägarandel steg till 70 procent och stadens andel blev 30 procent. Den senaste förändringen i ägararrangemangen skedde i Jyväskylä, där universitetet blev huvudägare i yrkeshögskolan med en ägarandel på 60,6 procent.

Den modell som tillämpats i Jyväskylä har varit mycket typisk. Kommunerna och samkommunerna spelade en historiskt sett betydelsefull roll i skapandet av yrkeshögskolorna, eftersom de var de viktigaste huvudmännen för de läroanstalter som föregick yrkeshögskolorna. Nu har en del av kommunerna och samkommunerna helt eller delvis avstått från aktierna i det aktiebolag som äger yrkeshögskolan, vilket har lett till att universiteten kan ha blivit huvudägare.

Figur 3: Yrkeshögskolor som juridiska personer, största ägare och kommunal ägarandel (%) 1.1.2026.

Diskussionen kring yrkeshögskolornas ägarstrukturer verkar fortsätta. I mars rapporterades det om att ägarna till yrkeshögskolan Kaakkois-Suomen ammattikorkeakoulu närmade sig LUT-koncernen. Likaså har Östra Finlands universitet meddelat att man inlett förhandlingar med yrkeshögskolorna Kajaanin ammattikorkeakoulu, Karelia-ammattikorkeakoulu och Savonia-ammattikorkeakoulu samt deras ägare för att utvärdera ett fördjupat samarbete och eventuella ägararrangemang. Som en del av diskussionen kring ägarstrukturer rapporterade tidningen Tekniikka & talous i april om Ingenjörsförbundet IL:s intresse för att köpa yrkeshögskolor. 

Förutom modellen med högskolekoncerner har samarbetet mellan universiteten och yrkeshögskolorna stärkts också i övrigt. I Åbo utvecklar universitetet och yrkeshögskolan en modell för en högskolegemenskap som bygger på båda institutionernas styrkor. I huvudstadsregionen förbereder två universitet och tre yrkeshögskolor ett närmare samarbete med hjälp av en nätverksbaserad verksamhetsmodell. Diskussionen kring högskolorna är verkligen livlig. Samtidigt pågår arbetet med att revidera visionen för högskoleutbildningen och forskningen under ledning av Undervisnings- och kulturministeriet.

Dualistisk modell som grund för högskoleutbildning

Båda högskoleformerna, universitet och yrkeshögskolor, har sin egen lagstiftning och sina egna uppgifter. Förankringen i en dualistisk modell är stark på högskolenivå. Samarbetet mellan högskoleformerna motiveras vanligtvis med möjligheter till kombinerade studier, synergifördelar, verkningsfullhet och även med beredskap inför minskande årskullar bland unga vuxna. Det lönar sig därför för ägarna överväga olika lösningsmodeller utifrån sina egna strategier.

I sin doktorsavhandling som publicerades i maj 2022 jämförde Sami Savolainen städer och universitet som ägare av yrkeshögskolor. I detta sammanhang fann han att universiteten som ägare strävade efter en allt tätare koncernstruktur, medan städerna som ägare hade antagit en roll som lämnade mer utrymme för yrkeshögskolornas självständiga beslutsfattande. Som ägare av yrkeshögskolor var städerna i huvudsak positiva till universitetens ägande, men uppfattade då fortfarande att universitetens eventuella ägande bäst kunde förverkligas i form av minoritetsägande. Utvecklingen verkar nu på många håll ha gått starkare i riktning mot högskolekoncerner.