Vapaaehtoinen kaksikielisyys kunnissa

Tämän sivun sisältöä käännetään parhaillaan, ja se julkaistaan heti, kun se on valmis.

Kommunfullmäktige i en enspråkig kommun på fastlandet kan be om att bli frivilligt tvåspråkig. Statsrådet kan då genom förordning fastslå att kommunen är tvåspråkig. 

En frivilligt tvåspråkig kommun omfattas av samma språklagstiftning som övriga tvåspråkiga kommuner. I stora drag innebär en kommuns tvåspråkighet följande. 

• Kommunen ska betjäna sin befolkning på båda svenska och finska inom alla sektorer.
• I sin kontakt med kommunen har alla rätt att använda sitt eget språk (finska eller svenska).
• När kommunen kommunicerar med en kommuninvånare eller fattar beslut i ett ärende som gäller en person, ska kommunen använda personens eget språk.
• Information till allmänheten ska ges på både svenska och finska, inklusive information på webben.
• Kommunfullmäktiges möteshandlingar, inklusive kallelse, protokoll och bilagor, ska ges på båda språket. Även andra organs möteshandlingar bör ges på båda språken, om det behövs för att trygga de förtroendevaldas möjlighet att fullgöra sina uppgifter och tillgodose kommuninvånarnas behov av information. 

I praktiken förutsätter tvåspråkigheten att kommunen har tillräckligt med personal som behärskar båda språken och att kommunen har tillgång till tillräckliga översättarresurser. 

De tvåspråkiga kommunerna beviljas tillägg i statsandelarna på grund av sin tvåspråkighet. 

En- och tvåspråkiga kommuners skyldighet att ordna grundläggande utbildning, förskoleundervisning och småbarnspedagogikpå båda språken skiljer sig inte särskilt mycket från varandra. Både enspråkiga- och tvåspråkiga kommuner som har såväl finsk- som svenskspråkiga invånare ska ordna grundläggande utbildning, förskoleundervisning och småbarnspedagogik för vardera språkgruppen. Detta kan även göras till exempel i samarbete med en annan kommun.

Inom undervisningsförvaltningen ska en tvåspråkig kommun ha ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt organ med särskilda sektioner för språkgrupperna (till exempel två nämnder eller en nämnd med två sektioner). Organen ska vara på samma organisatoriska nivå för att säkerställa likställdheten mellan språkgrupperna.